di Jesper Svenbro, traduzione di Maria Cristina Lombardi

[Domani a Pistoia Jesper Svenbro riceverà il Premio Ceppo Internazionale 2017. Le due poesie che seguono fanno parte di Il nome della figlia di Saffo, un libro che prende spunto dal ritrovamento nel 2014 di un papiro con frammenti inediti di Saffo e ibrida le forme della poesia con quelle del saggio. Svenbro è uno dei maggiori poeti svedesi contemporanei e autore di alcuni saggi fondamentali di antropologia del mondo antico, come La parola e il marmo o Storia della lettura nella Grecia antica].

Instagram con maschera di Dioniso

Amico mio, in vino veritas
Alceo, frammento 366 Lobel-Page

Avevamo appena capito che la viticoltura
era la base del benessere nella lontana Lesbo,
che Dioniso si palesò nel ruolo che era suo.
Fu tramite Dioniso che i lesbiani compresero la propria esistenza.
La sua maschera appesa a Methymna.
Grazie al dio straniero vivevano gli abitanti di Lesbo.
Cosa significa “straniero” per un dio
dal nome tanto antico,
almeno quanto il lineare B?
Impossibile dubitare che Dioniso sia greco.
Ma la sua maschera iscrive
l’“alterità” al centro dell’ordine simbolico dell’isola.
Questo è il suo piano, ovunque giunga.
Malgrado le leggi emanate contro il bere smodato, Pittaco non era contrario.
Il lidio, l’orientale, lo straniero,
ha diritto di cittadinanza nell’autocoscienza dei Lesbiani.
L’Altro non viene respinto! Anche Saffo abita questo pensiero.
Il vino è un mezzo per divenire l’altro,
anche in consumatori moderati.
La maschera di Dioniso è segno di trasformazione.
Io porto una maschera, non sono me stesso. Ora sono un altro.
La prima persona singolare è la maschera detta “io”,
con un dentro scintillante, chiamato “me stesso”,
riflessiva come uno specchio – Persona, prósopon!
“Io lo so in me stessa”, dice Saffo.
La grammatica il suo teatro.
“Io sono la testimone del mio amore”. Così Dioniso
segna l’orizzonte dell’universo concettuale di Saffo.
– Uno: se non si prende sul serio il contributo di Carasso
la poesia di Saffo resterà incomprensibile
– Due: se non si prende sul serio Dioniso,
il pensiero di lei rimarrà un mistero
– Tre: a lungo mi sono rivolto taciti rimproveri
per non aver sfiorato nemmeno con una parola
ciò che avveniva “ogni giorno”
con la mia scrittura: il trasferimento
di 400.000 profughi a Lesbo, un dramma che invece
ha posto Lesbo, per l’artista Ai Weiwei, sulla mappa del mondo.
Il suo Instagram lo mostra tra i profughi siriani
sullo sfondo di migliaia di salvagenti e gommoni bucati.
Il mare nel sole della sera. Il suo volto:
una maschera di Dioniso.

A Jonathan Bordo

 

Instagram med Dionysosmask 

οἶνος, ὦ φίλε παῖ, καὶ ἀλάθεια
Alkaios, fr. 366 Lobel-Page

Knappt hade vi förstått att vinodlingen
var grunden för välståndet borta på Lesbos,
förrän Dionysos framträdde i den roll som faktiskt var hans.
Det var genom Dionysos som lesbierna kom till tals med sin tillvaro.
Den främmande masken fanns på plats i Methymna.
Det var genom den främmande guden som lesbierna levde. Vad innebär “främmande”
för en gud vars namn är åtminstone lika gammalt som Linear B?
Omöjligt att ifrågasätta att Dionysos är grek.
Men hans mask skriver in den Andre
i öns symboliska ordning.
Detta är hans projekt överallt dit han kommer.
Trots sin rusdryckslagstiftning är Pittakos inte alls avog.
Det främmande, det lydiska eller orientaliska får hemortsrätt
i lesbiernas självförståelse.
Den Andre stöts inte bort! Också Sapfo bebor denna tanke.
Vinet är annan-blivandets medium också när måttlighetsförbrukarna möts.
Dionysos’ mask är annan-blivandets tecken.
Jag bär mask, jag är inte mig själv. Jag har blivit en annan.
Första person singularis är masken som kallas “jag”,
med ett glittrande inre, kallat “mig själv”,
reflexivt som en spegel. Persona, πρόσωπον!
“Jag vet med mig själv”, säger Sapfo.
Grammatiken hennes teater.
“Jag är min förälskelses vittne.” Så ger Dionysos
horisonten för Sapfos tankevärld.
Ett. Om vi inte tar Charaxos’ insats på allvar,
ska Sapfos poesi förbli obegriplig.
Två. Om vi inte tar Dionysos på allvar,
ska hennes tänkande förbli oss en gåta.
Tre. Jag förebrådde i tysthet mig själv
för att inte med ett ord ha berört
vad som samtidigt med mitt “enskilda arbete”
dagligen ägde rum: överskeppningen
av totalt 400 000 flyktingar till Lesbos, ett drama
som däremot för konstnären Ai Weiwei satte Lesbos på världskartan.
Hans instagram visar honom bland syriska flyktingar
mot bakgrund av tusentals flytvästar och punkterade gummibåtar.
Havet i kvällssol. Hans ansikte:
en Dionysosmask.

Till Jonathan Bordo

 

 

Sovradeterminazione

Appena sposato, volevo leggere il Capitale “a quattrocchi”
con mia moglie; l’idea era di formare insieme un gruppo di studio. Oggi
mi appare ovvio e ragionevole
che lei si rifiutasse di partecipare.
E tuttavia mi sarebbe piaciuto leggere con lei
il primo capitolo con la nota 33
che l’altra notte mi è venuta in mente
con impeto straordinario
perché mi è parso di capire come
fosse formata la struttura della società
nella Lesbo di Saffo. Mia moglie
dormiva tranquilla e non sarebbe
certo stata disposta a discettare
sulla questione proprio allora. “Io dormo!”
(Era la sua citazione preferita da Un Americano a Roma, 1954.)
Ma io nel mio dormiveglia pensavo:
la sovrastruttura della società
era determinata dalla base economica. OK.
In modo più complesso però
di quel che in genere si crede. Se la viticoltura
è l’attività economica
dominante a Lesbo
che dà alla società il suo modo di produzione,
tuttavia un fatto
che la società dell’isola sia
prima di tutto determinata dal piano religioso,
in primis dal culto di Dioniso-come-forma-della-coscienza-degli-abitanti,
e solo dopo da quello economico
per non parlare del piano politico.
Il culto di Dioniso domina tutto.
In ultima analisi la formazione della società
è determinata dall’economia,
dalle sue esportazioni vinicole e dalla viticoltura
nel suo complesso,
con una divisione del lavoro che genera classi identificabili:
nobiltà terriera, mercanti, artigiani, piccoli agricoltori, schiavi.
L’insieme della società è una “totalità sovradeterminata”,
e dunque non soltanto
economicamente determinata. Accadde che
il mio cammino incrociasse Althusser
per i corridoi e le scale dell’École Normale
in rue d’Ulm.
Mi fece un’impressione calda e paterna
mentre in giacca a vento
e verdi stivali di gomma
andava e veniva dalla biblioteca. Il suo sguardo
simpatico me lo ricordo ancora.
Fuori pioveva.
Qualche anno prima gli avevo scritto
ponendogli una domanda ingenua
sul rapporto tra marxismo e psicoanalisi.
La domanda appare oggi
anacronistica e superata.
Avrei invece dovuto chiedergli di chiarire
il concetto di “sovradeterminazione”
che ha ripreso da Freud.
Perché resta il fatto che gli essays
nel suo Per Marx rendono possibile
dare alla nota 33
l’importanza che merita. La formazione della società
è determinata 1. dal piano religioso,
2 da quello economico e 3. da quello politico
che, circa nel 600 a.C., a Lesbo
si evolve molto più rapidamente degli altri due,
fa passi da gigante,
a paragone del culto di Dioniso,
da tempo radicato, e della ben avviata
attività economica. La totalità, il sovradeterminato,
è all’improvviso destabilizzato!
Ma vero è, dice Marx, che a Lesbo non si può vivere di religione.
Il modo in cui gli abitanti si procurano il sostentamento
spiega invece perché il culto di Dioniso
riveste lì il ruolo principe. Giunto a questo punto,
sento il calmo respiro di mia moglie
e non ho cuore
di svegliarla.

A Jan Stolpe

 

Överbestämning 

Som nygift ville jag läsa Kapitalet “på tu man hand”
med min fru; tanken var väl att vi tillsammans
skulle bilda en studiegrupp. I dag tycks det förstås
både självklart och rimligt
att hon vägrade ställa upp.
Och ändå hade jag gärna med henne
velat läsa första kapitlet med not 33,
som häromnatten kom för mig med enastående kraft,
när jag tyckte mig förstå hur samhällsformationen på Sapfos Lesbos
var strukturerad. Min fru sov lugnt
och skulle ju ändå inte varit benägen
att diskutera saken just då. Io dormo!
(Hennes favoritcitat från Un Americano a Roma, 1954.)
Men så här tänkte jag i min halvslummer: Samhällets överbyggnad
var väl bestämd av den ekonomiska basen, OK.
Men på ett mera sammansatt sätt
än man i allmänhet tror. Om vinodlingen
är den dominerande
ekonomiska verksamheten på Lesbos
och ger samhället dess produktionssätt, är det trots allt
ett faktum att samhället här
i första hand bestäms av sin religiösa nivå,
främst av Dionysoskulten-som-formen-för-lesbiernas-medvetande,
och bara sekundärt av den ekonomiska
för att inte tala om den politiska. Dionysoskulten dominerar det hela.
I sista hand är samhällsformationen självklart bestämd
av ekonomin, av sin vinexport, ja av vinodlingen i dess helhet
med en arbetsdelning som genererar identifierbara klasser:
jordägande adel, handelsmän, hantverkare, småbönder, slavar.
Samhällets helhet är en “överbestämd totalitet”,
och alltså inte enbart
ekonomiskt bestämd. Det hände att min väg
korsade Althussers
i korridorer och trappor på École Normale vid rue d’Ulm.
Han gjorde ett varmt faderligt intryck där han kom
i vindtygsjacka
och gröna gummistövlar
på väg till eller från biblioteket. Hans sympatiska blick
kan jag ännu minnas. Det regnade utanför.
Jag hade några år tidigare skrivit till honom med en enfaldig fråga
om marxismens förhållande till psykoanalysen.
Frågan tycks i dag
overklig, överspelad.
Jag borde i stället ha bett honom klargöra
begreppet överbestämning,
som han hämtat från Freud.
För faktum kvarstår att laborationerna i hans För Marx
gör det möjligt att ge not 33
den betydelse den förtjänar. Samhällsformationen
är bestämd (1) av sin religiösa nivå,
(2) av sin ekonomiska och (3) av sin politiska, som ca 600 f.Kr.
utvecklas mycket snabbare än de andra, den rör sig i rasande tempo
jämfört med den sedan länge etablerade
Dionysoskulten och den väl inkörda
ekonomiska verksamheten. Totaliteten, den överbestämda,
är plötsligt i gungning! Men det som är självklart här, säger Marx, ä
r att det lesbiska samhället inte kunde leva av religion.
Det sätt varpå lesbierna fick sitt livsuppehälle
förklarar omvänt varför Dionysoskulten
spelade huvudrollen. När jag kommit så långt,
hör jag min frus lugna andetag
och har inte hjärta att väcka henne.

Till Jan Stolpe

[Immagine: Jesper Svenbro]

 

Lascia un commento

Il tuo indirizzo email non sarà pubblicato. I campi obbligatori sono contrassegnati *